tänk

Tänk att jag var den mest hemlängtande ungen som fanns när jag växte upp i min stad. Överallt jag for så längtade jag alltid hem, mitt hem, vårt hem. Hur roligt den än var borta, hur tråkigt man än hade hemma så var det dit jag ville. Räknade dagarna, "fem nätter till i en främmande säng, fyra nätter, tre..." räknade ner. Tänk att jag med min hemlängtan for iväg från staden. Tänk hur mycket jag längtar, jämt. Men kan jag hitta något att applicera ett "hem" på, någonting någonstans, så är det fortfarande dit jag helst vill. Nu har jag två. En gammal och en ny. Ständig längtan.