Jag har ett monster i mitt huvud som skriker och tjuter emellanåt. Ikväll gormar det ganska mycket för jag är nervös och det är så tyst i min lägenhet. I höstas kändes det som om hjärnan brann, nu skriker det bara. Svårt att avgöra om det är olika grader av samma djävul eller om det är två helt olika problem.
Jag saknar naturen och fjällen, min farmor kallade mig stadsbarn när jag var liten, men jag är nog ingen stadsmänniska. Ingen fjällämmel heller. Men jag vill så mycket hellre vara i fjällen än inlåst här i stan. Jag har väldigt svårt med det.
Svårt att hålla fast vid, stå fast, inte vandra kringelvägar. Så svårt att göra saker enkelt.
